Att hitta

Elaine myntade begreppet. Ett begrepp för oss för att förstå oss själva mer. För att sluta anklaga oss själva så mycket. För att kunna hantera situationer och kanske undvika vissa. Hon har skrivit ett antal böcker och utformat ett slags test. 12 Ja-svar av 23 frågor indikerar att du kan vara högsensitiv. 12? 22 vad gäller mig.

Jag förstår mig själv mer och mer. Det är inget fel och det är inget som går att ändra. Det går dock att lära sig leva med. Att acceptera och lära sig hantera det. Att växa. Att sluta kämpa emot och försöka komma ifrån. Tack!

Smörlyckan

Barbro Westling och Peter Johansson

Folklig konst och kultur (utan utbildning). Hierarki i både namn och produktion. Icke avbkonstitutionen godkänd konst.

Skapade rum som man vill stanna i, vägar genom rummen där man kan gå runt. Ingeg stort vitt som man går igenom och blir klar med.

Samlat och lagrat om allt som finns skänkt och hittat. En blandning!

På bildlärarträff

Bild och visuell kultur.
Maria Bybro

Jag kan inte dra ett streck. Kan du titta på en film och prata om den?

Rhizomatiskt lärande. Gränsöverskridande. Man vet inte var det börjar och slutar. Ex: tio kronor. Pris, metall, värde. Nya infallsvinklar.

Ingen hjälpgubbe utan nyckel och utvecklare. Det finns så mycket mer.

Ingen statustävlan oss emellan. Tillsammans! Det unika med konsten OCH upplevelseskapande OCH begripande.

Hur säger jag detbjag gör ochbhur gör jag det jag säger?
Hur stärker jag lärarprofessionen?
Synliggöra ämnets bidragande.
Kolla kursplaneri andra ämnen!
Breddning och modernisering.
Film är både språk och analys. Den finns överallt. Att förstå sig själv och andra.
Kom med i fler sammanhang!

Få en dialog. Finkultur, kanon, högkultur och lågkultur.

Första kapitlet

Som tegelstenar
Kapitel ett

Louise låste dörren till sitt drömjobb. Det var en kort cykelväg hem. Hon hade dessutom redan förberett för kvällen så hon behövde inte stressa. För första gången på säkert ett år skulle alla fem träffas hemma hos henne. Hon hade låtit sig övertalas att de skulle titta på säsongsstarten av Big Brother. Suck. Inte hennes favorit, direkt, men två mot tre och hon gav sig. Jonna hade också protesterat. De två förlorarna hade gått med på att programmet fick vara igång bara de slapp sitta i soffan och kommentera, vilket de visste att trion skulle göra.

- Men hur fan parkerar folk i den här stan?!
- Har du varit borta härifrån för länge, eller? Louise log åt den upprörda Julia som stormade in.
- Kom igen, Lollo, så länge är det väl inte?
- Alldeles för länge, tycker jag. Kom in nu!

Emma knuffade in Julia och sig själv i hallen och gav Louise en systembolagspåse.
- Men ni behövde ju inte ta med...
- Jo, men nu gjorde vi det. Det kan ju bli fler glas, liksom. Julia log och gav henne en stor kram. Humöret hade redan vänt.
- Hej, vännen... Jag har också varit borta alldeles för länge, eller hur? Emma hade som vanligt med sig något gott att tugga på från Tyskland.
- Ja, det har du! Kom in! Mia och Jonna sitter i köket. Kaffe, förresten?
- Inte slutat jobbet än, eller? viskade Julia.

Jo, visst. Men kaffe kunde hon alltid njuta av. Tänk att hon hade fått jobbet på det lilla kulturcaféet mitt i stan. Först trodde hon inte sina öron när de ringt och ville ha henne till en intervju. Men hon blev en del av den lilla sjudande gryta som hon så ofta besökt och älskat sedan hon för första gången klev innanför tröskeln.

Nytt

Vinterns järngrepp har släppt. Ändå kan jag inte bortse från allt den ställt till med. I år igen. Det kändes lättare först. Vi kom hem efter 10 dagar på Malta där vi tankat sol. Men som en käftsmäll, allt, igen. Inte heller är den här för att stanna. På riktigt, alltså. Efter sommaren kommer en ny höst, som följs av en ny vinter.

Än så länge vet jag inte hur det ser ut för mig under nästa läsår. Jag gillar inte att vänta. Att inte veta.